Vi har ätit hemmapizza nu och den var lite stark men annars smakar köttfärsen ingenting och de går inte, så snart hälsar vi väl herr halsbränna välkommen igen, blä.
Till den såg vi Trassel och jag grät lite här och lite där, för det var sorgligt och fint, men kan inte minnas att barnfilmer var så sorgliga när man var liten?!
Sen läste jag lite bloggar och nu sitter jag här med tårar i ögonen för jag vet hur jobbigt det är och vet inte vad jag ska säga heller, för inget kan liksom underlätta men jag och mannen tänker på dig och beklagar.
Nu ska jag duscha och sen krypa ner under en filt och se mer film, har lite ont i både mage och rygg nu.
1 kommentar:
Men klart dom var sorgliga! Lejonkungen liksom! Den är ju fruktansvärd!
Jo, det känns jävligt tungt...
Skicka en kommentar