Som den inbitne bloggläsarna vet har jag haft lite småkrångel med CSN, skulle man kunna säga.
I "korta" drag började jag med att läsa 350p men gick sedan ner till 300 och då tyckte dom att jag lästa 50% istället för 75% och att jag fått för mycket betalt så dom skulle dra av en hel del pengar. Istället för att kunna lägga undan till sommaren skulle vi gå back varje månad till augusti >.<
Skickade in överklagan.
Ringde.
Ringde.
Ringde igen.
Har pratat med tio olika människor på CSN.
Dom första var helt oförskämda och fruktansvärt otrevliga.
Till sist fick jag i af några svar, om skolan skickade in papper på att jag slutade medicinen i maj så blev det 75%.
Sagt och gjort, ringde studiesamordnaren som skickade till CSN direkt. Väntade två dar. Ringde CSN igen, men dom sa att dom inte fått något. Ringde studiesamordnaren. Hon ringde CSN och skickade igen.
Idag ringde jag CSN och fick prata med en fantastisk medmänniska, Håkan K, som efter att jag förklarat hela min historia bad mig dröja medans han undersökte. Jag dröjde, och dröjde, Håkan tog tillbaka mig för att be mig dröja lite till och jag dröjde och dröjde. Sedan kom han tillbaka och sa "du det ser ut som om du studerar 75%" och jag kände det som om solen lyste för första gången fast samtidigt att ja jag har ju sagt det i snart två veckor.
Han tog mitt namn och nr och skulle ringa upp mig under dagen, för det skulle ordnas det här och det idag.
Hade väl lagomna förhoppningar om att bli uppringd, men Håkan levererade ännu en gång, han inte bara ringde, han har sett till så jag får behålla mina pengar.
Räddningen är här, jag kan slappna av och andas igen.
Tack Håkan!
