lördag 13 mars 2010

bitter, sviken av livet, you name it

Ibland blir jag bara så bitter på hela jävla livet.

För det första är det helt omöjligt att få jobb, dels finns det typ inga man inte kan söka om man inte har gått den eller den utbildningen som tar typ fem till åtta år eller så vill dom inte ha en för att man inte har någon erfarenhet av branschen. Och dom få jobb som finns, ja man söker, låter trevlig i personliga brevet och försöker skriva med sådant som är till ens fördel att dom vet. Ibland om man riktigt gärna vill ha jobber ringer man också. Hör dom ens av sig? Ikke, jävla idioter, har man tid att söka personal har man tid med ett "nej tack du är inte den vi söker, tack så mycket för din ansökan och lycka till i framtiden" eller åtminstone ett "nej", fine ** ringde mig och vill träffa mig, men vad säger att det ger något? Dom kanske inte ger mig jobb och då går jag back alla dom pengarna det kostar mig att åka ner, men om jag inte åker finns det ännu mindre möjlighet att dom anställer mig liksom. Och vad är det som säger att bara jag får jobb så går vi runt? Då blir ju han arbetslös och jag ser inte honom söka lika mycket jobb som jag gör >.< Han kanske borde börja med det? Söka varenda jävla jobb borde han göra, precis som jag gör. Ska i af ringa om ett jobb på måndag, i Vingåker.

Och klimatet här uppe, all den här jävla snön. Växthuseffekten är en myt. Isbjörnar som drunknar. Ja inte är de för att det inte är kallt i af. Visst det är snö på dom flesta ställen och vi har ju ändå haft endel plusgrader i veckan som gått men det räcker liksom inte. Jag vill ha massa sol innan jag ruttnar bort. Hatar vinter, hatar att sitta ute hela dagarna, hatar att jobba utan att få betalt.
Hatar att ha praktik. Ge mig ett riktigt jobb istället, nu kom jag in på de där om jobb igen men jag tror inte ni inser hur det känns att jobba precis som en riktig anställd men enda skillnaden att du inte får ett sabla ruttet lingon för det.

Hunden som löper har tappat alla hkärnceller, eller i af dom få jag tror hon hade förut och det är så störigt och hon orkar inte ens bry sig om att sitta, jo om hon erbjuds chips möjligtvis.

Och alla dessa som blir med barn. Och har mage att klaga på en de ena en de andra. Oj jag är med barn och det förstör älgjakten, ehh kunde du inte tänk på de tidigare eller så? Det finns premetivmedel, har ingen berättat de för dig. Eller som tycker att, åhh jag vill inte ha barn och nu är jag gravid och måste åka hem till mamma och göra abort. ANVÄND KONDOM OM DU INTE VILL HA BARN. Svårare än så är det faktiskt inte. Jag blir så jävla förbannad. Vill man inte ha barn så använd premitivmedel, lätt som en plätt. Jag å andra sidan, jag vill ha barn, så gärna, en stor familj och ett hus och en volvo och gungor och sandlåda och hela kittet. Men nej det går inte för jag har inte ekonomi, men alla andra som inte vill ha barn har ekonomi..

Och jävla show off som också gifter sig, klagar på att det går mycket pengar till bröllopet, ja det blir nog så om man väljer att servera krokodil för flera hundra kronor kilot. Hur kan det då vara förvånande att det går åt pengar? För att inte tala om att köpa en klänning och kostym för hur mycket som helst. Visst klänningen är skitfin, ser dock inte ut att ha kostat så mycket som hon lagt ut. Och kostym, man ser inte så jävla stor skillnad på en svindyr kostym och en som bara är riktigt snygg med billig, om dom nu inte tänkt låta prislappen sitta kvar?

Och alla dessa som klagar på att vi kanske ska flytta härifrån, inte som vi ser de allra flesta speciellt ofta? Och som om jag flytta till sveg för att stanna här? Det råkade bara vara här mattias jobba. Och jag tänker inte bli kvar här mer än till i höst senast. Vid de laget flyttar vi någon annanstans oavsett om båda har jobb eller bara den ena. Jag pallar inte alls att bo i sveg. Vet inte om jag orkar bo i katrineholm heller.

Inga kommentarer: