Mitt senaste inlägg visade sig vara mitt 2900:de. Då är frågan: Behöver jag skaffa ett liv och göra annat än att blogga eller har jag ett så innehållsrikt liv att de blir mycket bloggande om de? Tål att funderas på ;)
Mina seriemördarplaner har funkat rätt bra under natten - och jag syftar inte på älgarna jag drömde att jag dödare trots att det var typ fyra stycken, nej nej nej, jag har lyckats döda 7 bananflugor *stolt* Jag behövde precis som MsKitty sa, bara ha lite tålamod, men nu jäklar går det år rätt håll. Måste dessutom erkänna att jag är rätt nyfiken på vad det är hon shoppat.
Och apropå shopping har vi vart på dollar. De där med att jag bara handla för 80kr igår det tog vi ju igen idag. Vi kom i vilket fall som helst hem med nytt moppset, min skurhink har ju blivit lite till åren och därför är handtaget sönder. Eller ja därför och därför, det är det hursomhelst. Men känner inte att jag kan slänga den heller, fick den i 18årspresent - en "lång" historia men ja jag hade önskat mig en sån då xD
Fast det var egentligen inte de jag skulle blogga om alls. Det måste vara därför jag har bloggat så mycket - för jag är senilförvirrad. Men nu hamnade jag fan off topic igen.
Nu hade jag nästan glömt - igen - vad det egentligen var jag ville.
Hur som helst så ville jag klaga, för jag är lite besviken. Det är nämnligen så att dopinbjudningarna har vi skickat via mejl, vi sparar frimärkspengarna till bättre fika, snålt och latigt men vi tycker de känns lugnt så ;) Men vi har ju inte ringt runt till släkten för att dubbelkolla mejladresserna utan vi skrev med att man skulle bekräfta att man fått inbjudan så att vi vet därför att vi tänkte ringa till alla som inte bekräftat innan låt oss säga onsdag-torsdag. Hänger ni med? Visst verkar de ändå vettigt och som att vi vet vad vi sysslar med? Mhm tänkte väl det. Och att sen få typ skäll för att en inbjudan inte kommit fram än och få de till att vi inte tänkt bjuda, låt oss säga en ur den närmare familjen, då blir jag jävligt ledsen faktiskt, det får de att framstå som att vi är dumma i huvet och elaka. Och ja eftersom de antogs att vi var de så antar jag (med flit dessutom) att det var meningen att såra mig och min man, ungefär lika logiskt i mina ögon, faktiskt!
Men ja, låt ni oss sköta de här så ska ni se att det kommer bli så jävla bra i slutändan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar