fredag 22 januari 2010

utan bedövning. så att det känns riktigt ordentligt, så man inte missar en enda sekund av smärta. jag antar att man får tacka för de. så tack så mycket. tack så jävla mycket. nu har jag varit artig och tackat. för tillfället är det allt jag orkar med i den här saken. dock tycker jag att du bara visar en sida av saken. men jag kan leva med de. jag orkar inte göra nån extrastor grej utav det hela, no hard feelings. i vart fall inte från den här sidan sverige.

Inga kommentarer: