söndag 7 februari 2010

Angående systrar

och apropå systrar hade jag och min mamma en diskussion om min så kallade syster. Jag tyckte gott att hon kunde ringa och be om ursäkt, alla vi andra måste göra det dels direkt och dels öga mot öga. Jag är snäll som inte kräver att hon ska åka hit. Plus att jag tycker hon vart riktig taskig som ljugit och inte tycker hon gjort fel och inte har något att be om ursäkt för. Det gjorde mig ledsen, riktigt sårad. Men antar att föräldrar inte fattar sånt ? Och då tycker min mamma att jag är elak, ehm nej ? Ett sms räcker inte, möjligen OCH BARA MÖJLIGEN om hon skriver ett riktigt långt fint brev där hon förklarar hur fel hon gjort, ATT HON VET ATT HON GJORT FEL, ber om ursäkt OCH MENAR DET, så behöver hon inte ringa. Tycker dock hon kan ringa. Personligen tror jag att 18-åringar klarar av det. Nellie som är hälften så gammal kan det ju ? Men jag vet inte. Jag kanske är "elak" som kräver lite respekt.

Det som stör mig allra mest det är att tillsammans har mina föräldrar sex barn.
Och vi behandlas inte lika. Det är skillnad på oss och hans riktiga barn.
VI måste be om ursäkt när vi har gjort fel, och gör vi det så blir han arg, skäller och så.
På sina barn, inte så mycket.
Och det gör mig otroligt ledsen, för mig är det mina riktiga föräldrar, både mamma och Tobbe. Och jag tror han älskar oss alla lika mycket. Jag hoppas det i af, men jag blir så otroligt ledsen och sårad av att han gör skillnad på oss när dte gäller sådana här saker.

Och med tanke på att min så kallade syster och jag inte pratar med varandra så har hon inte blivit inbjuden till bröllopet, tyvärr, hade vi varit sams hade jag älskat att ha henne där men som det är nu skulle de bara kännas obekvämt. Hon blir presenterad som min lillasyster men hon och jag pratar inte med varandra. Vad ska folk tro?
Tyvärr är dte ju Tobbehelg så worst case senario står jag där utan pappa, utan att bli ledd fram till altaret. Men känns inte som om jag ska behöva kompsomissa och vrida mig som en metmask, dte är ju trots allt mitt bröllop, min stora dag. Inte alla andras

Inga kommentarer: