* och givetvis gråter jag när jag har hälsat på mina föräldrar och ska åka därifrån, för då inser jag hur långt det är att åka och hur länge de dröjer tills vi kommer ha tid och råd att åka hela vägen nästa gång. jösses nu sitter jag här och gråter bara av tanken på de. men som tur var brukar jag prata med mamma (mest) i telefon några gånger i veckan, annars hade jag nog dött
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar