Jag känner såhär halv sex och 45 minuter innan sovdags att dagen ändå gick i ett rasande tempo trots att jag stundtals satt där och bara men nu då. Och visst jag erkänner, det har varit en bra mysig dag, helt tillfredställande liksom.

Sonen har sprungit runt och tagit saker, sagt "din" och gett dom till mig så jag kan säga tack tack.