Men nu efter att hela dagen har gått känner jag mig bara besviken, jag trodde inte vänner gick runt och sa om sina vänner att dom uppfostrar sina barn fel.
Bara för att jag inte gör som du, utan jag gör som vi vill och som det passar med vårt barn - och antalet gånger du har träffat Phoenix går att räkna på en hand och jag har träffat honom varje dag sen han föddes så tro inte att du känner honom bättre än mig.
Först tänkte jag faktiskt fråga ut dig, skälla på dig och sådär men jag tänker nog inte göra det trots allt.
Hade din åsikt varit viktig hade du ju sagt det direkt till mig men eftersom du inte gjorde det bygger det enbart på att jag inte gör som du tycker man ska göra och handen på hjärtat känner jag att du inte har så stor erfarenhet av att ha vare sig en ettårig eller tvååring att uppfostra, så du vet inte alls vad som väntar dig i form av klättrande och undersökande osv. Främst är väl din åsikt väldigt oviktig för mig därför att det är mitt barn det handlar om och inte ditt. MITT. Du var inte med och skapade honom, inte tömde du min spyhink, du födde honom inte, du är varken hans mamma eller hans pappa och du försörjer honom inte så din rätt att ha en åsikt finns liksom inte.
Och visst finns det folk som uppfostrar barn fel; såna som låter barnen få allt om pekar på, såna som inte lär barn pengars värde eller lär dom att hjälpa till hemma, såna som tycker att barn är bra på att städa ett rum dom aldrig är i eller som inte har tider på när deras tonåringar ska vara hemma på kvällen till exempel.
Jag tycker inte din åsikt betyder mycket men du kan ju sluta diskutera bakom min rygg och istället ta det direkt med mig, men då kommer jag minsann ha åsikter om din uppfostran och det är kanske jobbigt vad vet jag.
För övrigt är min son en väldigt glad och lycklig liten grabb så du vet faktiskt inte vad fan du snackar om
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar