söndag 9 februari 2014

När livet är värt det

När man blir kallad mamma.
Eller refererad till som Phoenixs mamma.
När han springer in i famnen på en.
Eller slänger sig i famnen på en och ger en stor puss.
När han hämtar kaninen och lägger sig i knät på en.
När han delar med sig av kaninen.
Hur han skrattar.
Att han skrattar åt sitt eget skratt när det ekar.
Att han kittlas.
När han sjunger i ett hus i skogens slut.
När han vill att man sjunger den för honom.
Att han älskar att bli kramad.
När han säger "mamma" när han tycker man har pussats klar med den där speciella tonen.
Dom små tassande fotstegen när han smyger för att väcka en.
Snarkningarna.
När han slår sin lilla näve i bordet för att få som han vill.
Att han är så svår att lura.
Hur han bär runt på fräs.
Att han klappar katterna så fint.
Den där glimten i ögonen när han gör bus.
När han säger mamma jag älskar dig.
Eller mamma jag älskar dig med.


[och en miljon andra saker]

Inga kommentarer: