Och eftersom lämningen gick bra så kan man ju beskriva hämtningen som mardrömslik. Minst sagt. Det tog 20 minuter att få på honom kläder och under den tiden skrek han som en stucken gris och vred sig som en mask på metkrok. På vägen hem fick jag bära honom och han skrek och kämpa emot. Hemma ville han inte klä av sig för han skulle till dagis. Han ville till Lotta. Och ur djupet av mitt hjärta vill jag tacka min sons förskolefröken för att hon tar så bra hand om det värdefullaste jag har. Tack för att han trivs så bra att han inte vill följa med hem, jag kan med trygghet lämna honom i era kompetenta händer utan att behöva oroa mig för hans välbefinnande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar