Om hur jag fortfarande var otroligt dålig på att gå i skolan.
Men var jag någonsin det?
Visst, jag skolkade sjukt mycket på gymnasiet, men jag tror faktiskt det till viss del berodde på att jag valt fel linje och inte hade modet att byta fast jag egentligen insåg själv att jag nog borde gjort det.
Men jag vågade inte.
Jag hade ju just hamnat i en klass där jag fick vara jag, där jag var accepterad, hade vänner och för en gångs skull inte var mobbad och utanför.
Byta fanns liksom inte på världskartan.
Idag har jag pratat med en tjej i skolan som bor i Hälleforsnäs (döm om min förvåning när jag fick höra att nästan alla mina lärare fanns kvar, fast dom borde gått i pension för tio år sedan)
Och det fick mig att känna lite av den där magkänslan jag hade i skolan där.
Den där att inte passa in.
Att folk snackade skit om en.
Nu har jag insett att folk alltid kommer snacka skit men nu bryr jag mig inte längre, jag är inte 14, när man är 14 är det hemskt jobbigt att bli kallas fula saker och inte få vara med.
Jag hade ju visserligen ett par vänner men sedan flyttade vi till katrineholm och helt plötsligt refereade min allra bästa vän i världen till mig som "en kul prick".
Nu går jag i alla fall min tredje termin på Komvux.
Jag trivs jättebra, det är helt annat att studera med vuxna, sån otrolig skillnad.
Jag är bra på att gå i skolan.
Jag fick ett stort, fint glänsande A förra terminen och det är inte lätt.
Ett A är så mycket större än ett MVG.
Jag är bra på att gå i skolan.
Och i höst går jag på högskola.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar