Hemma hos oss är de jag som bestämmer. Jag. Inte hunden. Jag bestämmer över Roxy.
Jag gör det även ute på promenader. Jag bestämmer åt vilket håll vi går.
Hon piper när hon ser andra hunder, jag tycker inte hon ska göra de, för vad blir nästa steg då?
Alltså hon pep, för en gubbe gick med en liten skithund.
Först säger jag till Roxy fyra gånger eller så att vara tyst, ser inget konstigt med de, dock ser jag på hennes kroppspråk att hon för tillfället skiter fullständigt i mig. Alltså tar jag tag runt nosen på henne, inte hårt eller så och vänder hennes huvud mot mig, med ögonkontakt går budskapet fram. Då har hon liksom inget annat att koncentrera sig på.
Först säger gubben fin hund och jag säger desamma för jag är ändå rätt väluppfostrad.
Sen säger han snorkigt att "hundar förstår mer än man tror"
Ehh jaha? Antar att han aldrig mött en varghund tidigare.
Är dessutom ingen idé att upprepa kommandon som ingen lyssnar på.
Gubbjävel.
Sen är jag sur på min man lite också, som gick på nördkväll utan att ge hunden mat -.-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar