I torsdags kväll var vi iväg, prinsen och jag till hans mormor. Han fick åka bil och var så lycklig. Vi skulle till tallåsaulan för att titta på hans morbror Frankie när han och hans klass hade föredrag om hur dåligt det är med rökning och alkohol och så vidare.
Deras mentor sa åt alla att sitta långt fram för dom pratade inte så högt så vi satte oss på tredje raden, på kanten utifall vi skulle behöva gå ut. Allt gick kalas, han lekte med sin pusselbit och kröp sedan upp i knät på mig med filt, napp och kanin. Vi pekade ut vart "bakii" satt och han var nöjd.
Sedan skulle första gruppen gå upp och den var Frankie med i, så Phille spottar nappen, ger mig filt och kanin, ålar sig ner och följer efter dom upp på scenen medans han högt och ljudligt ropar på sin bakii, ungefär som där är du äntligen, vad jag letat efter dig. Då upptäckte han akustiken i tallåsaulan och hur mycket springutrymme scenen är på så han var rätt svårinfångad.
Phoenix och jag får utrymma. Bakii kommer ut när dom är klara.
Efteråt leker alla med den lilla söta killen så han stal endel hjärtan ;)
Och 30:de januari
Vad som kunde vara en enkel hämtning men inte blev det.
En av fröknarna hade gjort playdoh så han ville ju inte gå hem, fick bära honom ut från avdelningen under tiden som han gav ifrån sig avgrundsvrål, i en decibelnivå i klass med en yeti, vrider sig som en mask och är allmänt inte riktigt helt okej med det där att gå hem. Försöker få på honom jacka och mössa vilket går sådär, under tiden jag lugnt försöker förklara att vi ska gå hem. Hans kompisar tittar ut och undrar vad som pågår och jag vet inte vad som skrämmer dom mest, den lilla yetin eller yetins mamma som trots att hon badar i svett är läskigt lugn xD
Efter 20 minuter har han jacka på sig som han kämpar för att få av och ett par skor, resten tog jag i fickan.
Jag får bära honom hem, under tiden han skriker efter sin fröken, vrider sig och är svår att hålla men släpper jag ner honom springer han tillbaka mot dagis. Han beter sig som om jag kidnappar honom. Väl inne vägrar han ta av sig och det tar hir lång tid som helst innan han blir lugn.
Gud vad jag är genomlycklig att jag har så underbara fröknar och att min son trivs där så fantastiskt bra, känns toppen att lämna honom där.
